V 34
Igår var kanske den absolut sämsta dagen någonsin. Natten till måndagen sov jag nämligen inte alls. Krypningar i benen, svettningar som inte var av denna värld, en nästanmake som lät i sömnen osv osv. Precis allting var fel. Givetvis hade jag också bokat in en tvättid kl 7 på morgonen som jag absolut inte fick missa. Mina förutsättningar för att få mig en liten blund var alltså inte optimala, vilket ledde till att jag var ett vrak exakt hela dagen. Fick ett nervsammanbrott på J för att han hade byggt diskberg i diskstället. Gapade, skrek och grät om vartannat. Inte till honom givetvis, han var ju inte hemma. Men ja. Så trött var jag. Nog om det.
Idag träder jag, bebis & J in i v 34. Allting är alltså i sin ordning med veckorna, jag hade bara räknat lite konstigt. Igår var det åter dags för besök hos mvc. Efter avlämnandet av diverse kroppsvätskor skulle jag åter igen ställa mig på vågen. Med tanke på hur mycket magen vuxit och blivit ivägen bara den senaste veckan tänkte jag att det nog var ett par kilo plus, men icke. 1.2 kg ner sedan besöket för två veckor sedan. det känns som att jag går upp lite och går ner lite mer varannan gång jag är där. Bm förklarade det med att det kanske äntligen är så att vi hittat rätt levaxindos och att min skäldkörtel därför mår lite bättre. Hurra säger jag!
Annart värt att nämna kan vara att jag har bestämt mig för att avsluta kontakten med psykologen jag gått i samtal hos under graviditeten. Jag har fått en del goda råd där som kommer att hjälpa mig länge, men mina stora rädslor inför allt detta är trots allt sådant jag inte kan göra så mycket åt och därför tror jag att rätt approach bara är att utsätta sig för dem. Jag känner att det mest blir slöseri med tid nu att sitta och älta samma sak varje vecka. Förlossningen kommer ju närmare, vare sig jag vill eller ej och trots att jag är livrädd för exakt allting så tror jag faktiskt att vi kommer att klara det. Det måste vi göra.
