Veckovill
Igår gick vi in i v 32, vilket enligt min barnmorska innebär att det är 10 veckor kvar. Jag vet inte riktigt hur det förhåller sig, men å andra sidan hade jag på gränsen till icke-godkänt i MaA så jag tror att jag genast ska lägga ner det där med att försöka räkna.
Att det inte är speciellt lång tid kvar går dock inte att förneka. Nu har jag även passerat min startvikt och ligger hela 600 gram över. Ingen panik säger de, men försök att intala en före detta ätstörd det... Förstår allt det där med att det kan vara viktigt med vikt, men ibland känns det som att det går lite till överdrift. Det som är svårt att veta är om det är jag eller mödravården som hetsar mest där. Vet faktiskt inte. Är så himla rädd för att bli tjock helt plötsligt, vilket kanske ter sig lite udda eftersom jag inte var spinkis den där januarikvällen då vi idkade samlag och gjorde ett barn. Nåväl, tjock eller ej så följer jag och bebis kurvor som vi ska och allt är i sin ordning.
En god nyhet jag fick reda på idag är att vi kommer att bli erbjudna profylaxkurs alldeles gratis på vårt mvc, något jag inte trodde ingick längre. Det lugnar nervositeten över förlossningen en smula. Jag hoppas bara att man faktiskt kommer ihåg att använda det man lärt sig också. Har lite svårt för att folk säger åt mig att jag ska förlita mig på Johan, och de som kan. Att det kommer att lösa sig. Rent logiskt vet jag ju att det inte längre finns någon återvändo, men det enda jag ser framför mig är ett söndertrasat kön som inte går att laga.Tur att jag redan packat ner extra mjukt toalettpapper i bb-väskan, ifall om att det skulle gå åt helvete...
