v 9 idag. Hurra Hurra?
Jag hade någon slags ambition och tro om att jag skulle uppdatera varje dag eftersom att det är så mycket som sker och ingen dag är den andra lik.
Tyvärr har det varit tvärtom. Alla dagar har sett likadana ut. Med huvudet i toastolen känner man sig inte som en kung direkt, men det är ju såhär det ska vara, intalar jag mig själv hela tiden.
Sedan att jag är deprimerad och inte gör annat än att sova bort mina dagar och inte alls längtar efter det lilla livet i magen, det talar vi inte högt om, för det gör man ju inte om man ska bli en bra mamma, har jag hört.
Idag går vi in i v 9 och den 27 mars är det dags för första ultraljudet. Jag hoppas innerligt att det blir lite mer verkligen då, men J säger att det kanske inte blir det, och att det också är okej. Han är så fin för han dömer mig inte, trots att jag mest inte alls vill kramas eller längtar efter en bebis just nu.
Tyvärr har det varit tvärtom. Alla dagar har sett likadana ut. Med huvudet i toastolen känner man sig inte som en kung direkt, men det är ju såhär det ska vara, intalar jag mig själv hela tiden.
Sedan att jag är deprimerad och inte gör annat än att sova bort mina dagar och inte alls längtar efter det lilla livet i magen, det talar vi inte högt om, för det gör man ju inte om man ska bli en bra mamma, har jag hört.
Idag går vi in i v 9 och den 27 mars är det dags för första ultraljudet. Jag hoppas innerligt att det blir lite mer verkligen då, men J säger att det kanske inte blir det, och att det också är okej. Han är så fin för han dömer mig inte, trots att jag mest inte alls vill kramas eller längtar efter en bebis just nu.
