Barnet som lärde sig simma när det var 18 veckor gammalt, i livmodern.
Ja, för lite så känns det. Som att hen simmar runt där inne, med riktiga simtag och allt. Vi får oss båda ett gott skratt när vi föreställer oss hur det ser ut. Antagligen inte alls så, men det låtas vi inte om. I början var jag osäker på vad det var som bubblade runt men nu går det inte att ta miste på att hen lever rövare där inne. Jag hoppas att det inte dröjer alltför länge innan det känns även på utsidan, så att också J kan få känna.
Magen har börjat växa till sig också. Trodde inte att det skulle märkas eftersom jag är stor redan från början, men det gör det. Trodde ännu mindre att jag faktiskt skulle bry mig om att jag faktiskt blev större och att kroppen helt plötsligt får en helt annan roll än vad den hittills haft. Men inte heller det lämnar mig oberörd och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte mådde fruktansvärt dåligt stundtals över att inte kunna vara mig själv på samma sätt som innan. Men var sak har sin tid och jag hoppas att det ger med sig så småningom. Snart har vi gått halvtid, men redan på onsdag är det dags för det efterlängtade rutinultraljudet. Hoppas hen lever även då.
Magen har börjat växa till sig också. Trodde inte att det skulle märkas eftersom jag är stor redan från början, men det gör det. Trodde ännu mindre att jag faktiskt skulle bry mig om att jag faktiskt blev större och att kroppen helt plötsligt får en helt annan roll än vad den hittills haft. Men inte heller det lämnar mig oberörd och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte mådde fruktansvärt dåligt stundtals över att inte kunna vara mig själv på samma sätt som innan. Men var sak har sin tid och jag hoppas att det ger med sig så småningom. Snart har vi gått halvtid, men redan på onsdag är det dags för det efterlängtade rutinultraljudet. Hoppas hen lever även då.
