Älskade unge
Nästan en månad har gått sedan sist och lite har faktiskt hunnit hända. Vi var ju på rutinultraljud som gick fint. Så sjuk och fantastisk känsla att ligga där och faktiskt se att det rör sig en bebis inuti mig. Något jag inte heller hade räknat med var att det skulle göra så himla ont att genomföra själva ultraljudet. Det kändes som att barnmorskan hade som mål att borra sig igenom hela mig. Tydligen var det nödvändigt och då fick jag ju så snällt finna mig. Men behagligt var det då rakt inte.
Någonstans på vägen har även min rädsla för förlossningen bytts ut mot en rädsla hur saker ska bli sedan, hur jag ska klara av att bli och vara en bra mor, utan att bli som min egen mor. Efter lite dividerande med bästa barnmorskan på mvc kom hon fram till att det vore sunt att jag gick till en psykolog och redde i detta, så nu väntar jag på kallelsen som bör dyka upp i veckan. Trots att jag tyckt mig vara färdig med den delen av mitt liv så kan det ju inte skada att faktiskt få lufta sina tankar med någon som kan stötta mig och komma med bra verktyg. Nu får jag ju både stöttning och verktyg hela tiden av vänner och bekanta men det är bra att ett opartiskt öga får kika lite på mitt inre. Tror jag.
I helgen har lilten i magen gjort oss lite oroliga eftersom det vart lägre aktivitet än vanligt, så igår ringde jag till mvc och A klämde in mig på eftermiddagen. Efter lite letande hittade hen ett fint och snabbt hjärtljud. Lättnaden gjorde att jag började gråta. Såklart. Det är mer regel än undantag nu för tiden. Men i alla fall. På kvällen kände nog liten av att vi vart lite orolig för när J läste godnattsaga blev det fullt liv där inne. Vi kände det båda två och det var så himla mys. Idag är ordningen återställd och jag har fått mig många buffar under dagen.
För övrigt finns inte så mycket att berätta. Förutom att jag har upptäckt mjölk på andra ställen än i kylskåpet och i min mun. Men det ska ju visst vara så det med.
Någonstans på vägen har även min rädsla för förlossningen bytts ut mot en rädsla hur saker ska bli sedan, hur jag ska klara av att bli och vara en bra mor, utan att bli som min egen mor. Efter lite dividerande med bästa barnmorskan på mvc kom hon fram till att det vore sunt att jag gick till en psykolog och redde i detta, så nu väntar jag på kallelsen som bör dyka upp i veckan. Trots att jag tyckt mig vara färdig med den delen av mitt liv så kan det ju inte skada att faktiskt få lufta sina tankar med någon som kan stötta mig och komma med bra verktyg. Nu får jag ju både stöttning och verktyg hela tiden av vänner och bekanta men det är bra att ett opartiskt öga får kika lite på mitt inre. Tror jag.
I helgen har lilten i magen gjort oss lite oroliga eftersom det vart lägre aktivitet än vanligt, så igår ringde jag till mvc och A klämde in mig på eftermiddagen. Efter lite letande hittade hen ett fint och snabbt hjärtljud. Lättnaden gjorde att jag började gråta. Såklart. Det är mer regel än undantag nu för tiden. Men i alla fall. På kvällen kände nog liten av att vi vart lite orolig för när J läste godnattsaga blev det fullt liv där inne. Vi kände det båda två och det var så himla mys. Idag är ordningen återställd och jag har fått mig många buffar under dagen.
För övrigt finns inte så mycket att berätta. Förutom att jag har upptäckt mjölk på andra ställen än i kylskåpet och i min mun. Men det ska ju visst vara så det med.
