40 +6
Ja, här har det inte rått febril aktivitet kan jag påstå, och ni märka. Ändå har ni klickat er in, antagligen för att få reda på om bebisen hare kommit än. NEJ! Det har hen inte. Lovar och svär så himla mycket att vi såklart kommer dela med oss av detta när det skett, men bara på villkoret att vi faktiskt slipper allt jävla tjat (som inte tas emot i all välmening fast ni tror det, speciellt inte från er som inte ens känner oss...) Sju dagar över tiden än så länge, och inte en enda känning i sikte. Eller jo, nu ljög jag. Har känningar hela tiden, men de ger ju upp innan min lilla tapp hinner öppna sig och har då alltså noll verkan. Så otroligt värdelöst.
Hade en hinnsvepning inbokad i torsdags, men förutom att känna mig totalt mörbultad i underlivet gav den ingen som helst effekt eftersom att den såklart inte kunde genomföras. Tappjäveln låg för långt bak och kunde inte dras fram, ens litegrann. "Den är ju mjuk i alla fall, det kan starta när som helst". Typ som att det skulle trösta oss. Vet att en förlossning kan starta när som helst. Vet också att jag kan få gå i två veckor till och sedan bli igångsatt. Under tiden ligger vårt barn och trivs lite för väl i magen på mig, och tjockar på sig. Tjock, tjock, tjock och tjock. Sen ut genom det där stället. Det enda jag kan se framför mig är ett trasigt underliv, framfall och avföringsinkontinens for life. Kul grej. Orkar ej. Vill bara få ut hen nu.
