v 36
Jag tror att jag har haft en förhållandevis svår graviditet, om jag jämför med andra. Egentligen spelar det ingen roll för det som har gjort och fortfarande gör att det är svårt är ju min upplevelse av det hela, och jag tycker att det är riktigt svårt. Just nu är jag fysiskt handikappad och mår illa hela tiden. Magen är i vägen för allt och jag kan inte stiga upp ur sängen utan att först vagga mig själv fram och tillbaka för att få fart. Jag kan inte heller städa eftersom jag inte orkar och får ont efter minsta fysiska ansträngning. Paniken över att vårt hem ser ut som en svinstia bara ökar, men vad ska jag göra när jag inte ens kan böja mig ner för att plocka upp saker som tappats på golvet. Igår när jag skulle ägna mig åt lite försiktigt tvättande fick jag så fruktansvärt ont i armarna av de tunga lyften att jag inte kunde avsluta. J hade givetvis hjälpt mig om det inte vore för att de har en deadline på jobbet alldeles snart och han jobbar cirka dygnet runt. Det är bara att hoppas att bebis inte vill komma ut tidigare för det ställer till problem för alla parter.
Det som gör mest ont av allt är att jag inte har en egen familj att vända mig till för att be om hjälp. Alla i J's familj är så otroligt snälla och erbjuder sig att hjälpa till än med det ena och det andra. Det gör att jag skäms ännu mer över den icke-existerande relationen mellan mig och min egen mamma. Jag skulle så gärna vilja kunna ringa henne och gråta lite över att jag är så fruktansvärt trött och rädd för detta. Jag önskar att vi hade haft en bra relation så att jag hade kunnat be henne om råd när jag inte vet hur jag ska ta mig igenom ännu en dag i detta tillstånd. Det mest naturliga borde vara att man vänder sig till sin mamma när man själv ska bli mamma, vem kan veta bättre än henne? Men nej. Det fungerar ju inte riktigt så i mitt fall och jag hatar det. För första gången på riktigt många år känns det så fruktansvärt hemskt att vi inte har en bra & god mor&dotter-relation. Inte så mycket att jag inte har det med henne, men att jag inte har det med någon. Jag vet att jag har så många som stöttar mig och finns där, men jag har ingen mamma och just nu kännns det så otroligt jobbigt. Jag känner mig riktigt riktigt ensam.
